Enkät utvärdering åk 5 vt 2015

Skapa en egen enkät för användarfeedback

Författaren

Suzanne Collins

Suzanne Collins föddes 1962 den 10 augusti i Hartford , Connecticut

 i Usa. När Suzanne var liten så gillade hon teater några år senare

 var hon anställd som manusförfattare för barn program på

 Nickelodeon. Efter det började hon bli intresserad av att skriva

 egna böcker.Därför blev hon författare.

Hunger games

•Hunger games är en känd serie med tre delar hunger games , fatta eld och revolt. Dem är i en värld där alla hungergames spelare är och Kantniss (Jennifer Lawrence) Peta ( Josh Huthcerson) som är huvudpersoner. 12 distrikter tävlar och 2 från varje distrikt. Man ska överleva i en värld och bara en distrikst överlever. Det är en trio.

Gregor

•Gregor gregor är inte så mycket fantasy

 men det finns många delar.

•Gregor är en pojke som tvingas gå ner i 

underjorden och han tappar bort sin lilla 

syster. Sen kommer konstiga varelser.

Bakgrund

På det här universitetet gick Suzanne Collins i. Det hette 

Alabama school fine of arts. Hennes pappa var 

Vietnamnkrigsledare. Hon flyttade mycket under barndomen.

 Mycket hon skriver i hungergames är ur hon kände när hennes 

pappa var borta mycket på grund av Vietnamkrigsledare.

Av: Casper

Författarporträtt

J.R.R Tolkien
 


Uppväxt
 J.R.R. Tolkien föddes den 3 januari 1892 och han dog 2 september 1974. Tolkiens pappa dog den 15 februari 1896. J.R.R Tolkien levde bara 4 år med sin pappa. John Ronald Reuel Tolkien var en nära vän med C.S Lewis.

 Vuxen ålder
 Han föddes i Sydamerika men han flyttade tidigt till Storbritannien. J.R.R. Tolkien var professor i engelska universitetet i Leeds 1924-25. Sen var han professor i Oxford i 14 år, 1945-59. Han fick 4st barn med sin fru Edith.

 Böcker
Han har fyra kända verk. En av J.R.R. Tolkiens kända böcker är The Lord Of The Rings. De har gjort en film om den. Den filmen handlar om en magisk och ond ring som alla vill ha. Den filmen är bra 

Berättarstil
Han är inspirerad av gamla berättelser. Han har tagit namn från gamla sagor.

Av:Tim

Författaren

Niklas Krog!

 

Födsel

Niklas Krog föddes i Lund 4 mars år 1965. År 1972 flyttade hela hanns familj till Stockholm, till ett ställe som heter Alvik.

familj

Han träffade sin fru när han bara var 14år. De har två barn tillsammans, en kille som heter Max. Han föddes hösten 1993. Sen har de en tjej som heter Johanna som är född sommaren 1995.

Elisabeth  Johanna och Max 

Intressen                                                

I Niklas ungdom spelade han mycket basket, han vann det mesta som gick att vinna. Herr-laget som han spelade i vann SM- GULD år 1986. Men innan han började på basket så spelade han bara det på idrotten. När skolan hade skolmästerskap så vann han löpning 60 meter, 400 meter, 1000 meter, 60 meter häck, kast med liten boll, höjdhopp, längdhopp... allt man kunde vinna vann han. Han har sen liten gillat att läsa, sen bestämde han sig för att bli författare.

Böcker

Niklas har skrivit 40 böcker enligt hans egen blogg.

Hans första bok heter ”Under Guds himmel”. Den kom ut hösten 1996 med 403 sidor i.

 Den senaste boken heter ”Häxmästaren” den kom ut våren 2014. Den boken har bara 31 sidor.

De flesta av hans böcker… okej typ alla hans böcker är inspirerat av ”FANTASY”- temat. En av de böckerna är ”TANAROG”. Jag tänkte skriva lite om den boken.

TANAROG

Tanarog är en liten dvärg som bor i en grotta tillsammans med andra dvärgar. Tanarog vet att han inte får lämna grottan, för där ute väntade det drakar. Men Tanarog var som han var, han smög ut ur grottan en dag, när han var där så träffade han ett träd som sa att han heter bladlus. Men då frågade Tanarog om han inte hette bladhus. Sen efter den dagen så hette han bladhus. Tanarog smög ut lite då och då. Men det ville inte Tanarogs pappa, han ville att han skulle vakta Besten vig Bergets rötter. Men det ville inte Tanarog.

Tanarog.

Under Guds himmel

Häxmästaren

Jolin försvinner

                                              Jolin försvinner

Det finns en dvärg som heter Steven. Han bor i Fyjingland, det är där dvärgarna bor.  Steven skulle gå till skolan.Han gick upp tidigt och skulle göra iordning frukost men det var tomt i kylskåpet. Stevens mamma som heter Jolin skulle åka och köpa frukost men det tog så lång tid så Steven gick ut och kolla om hon var på väg men hon hade inte kommit. Steven blev rädd. Steven hann inte äta någon frukost för han var tvungen att gå till skolan.

Steven kände sig hungrig, magen knorrade och Steven tyckte att det lät som om någon var i en buske. Busken var bredvid Stevens kompis hus. Stevens kompis heter Max. Busken prasslade till två gånger sen blev den stilla och tyst. Steven blev. Rädd han tänkte, tänk om mamma ligger där bakom och håller på och dö. Steven gick fram sakta. Det prasslade till en gång till men Steven fortsatte att gå fram. Han tittade sakta bakom busken. Det var något långt på marken bakom busken. Steven trodde inte sina ögon. Han hade sett en människa i Fyjingland.

 Steven sprang så snabbt han bara kunde hem och in och låste dörren så att Zorro alltså människan inte skulle komma in. Steven sprang till sin pappa Carl men han trodde inte på det han sa. Varför skulle Zorro vara i Fyjingland? Om han skulle vara här varför var han inte inne i huset? frågade Carl. Precis när han sa det så smällde det till på nedre våningen och så såg Carl något stort komma in. Det var Zorro, Carl sa att Steven skulle gömma sig. Steven hoppade under Jolin och Carls säng och andades snabbt och tungt. Zorro frågade vart hans barn var, alltså Steven, men Carl sa att han hade gått till skolan. Då svarade Zorro emot. Oh sa jag har stått här utanför och har inte sett någon gå ut. Säg sanningen nu Carl du vill inte ha det hårda sättet eller vill du? frågade Zorro. Vad är det då? frågade Carl tufft men ändå lugnt. Det får du se om du inte visar mig vart Steven är. Jag har ju sagt det säger han, han har gått till skolan.

 Precis då kom Steven springande ut under sängen då sa Steven kom och ta mig då om du vill ha mig. Zorro reste sig snabbt upp och försökte fånga Steven men Steven är så snabb att han hinner springa ifrån Zorro. Steven springer mot Maxs hus och knackar på. Det är Maxs pappa som öppnar. Ska inte du vara i skolan? Frågade Maxs pappa. Jo egentligen men jag är jagad av Zorro och jag undrar om jag kan få gömma sig hos dig. Ja det är okej men skynda dig in så att han inte ser dig. Men det var försent. Zorro hade sett Steven men Steven hade inte märkt det.

 Zorro smög till Maxs hus och öppnade dörren sakta men Maxs pappa hade märkt Zorro, han försökte skydda Steven men han var för svag. Zorro tog Steven och stoppade ner honom i en säck. Steven försökte sparka sönder säcken. Men Steven var för svag för människornas grejer. Steven han hittade en konstig guldig ring som helt plötsligt började lysa. Den sa något men Steven hörde inte så bra för det var en viskning. När Steven hade kommit till röttanrnasjivingdal så kända han en hård smäll mot ryggen, Han tappade luften men fick tillbaka den innan Zorros chef Jordan öppnade säcken. Då frågade Jordan om det var den säcken som hade legat på bänken snett bakom Steven och Zorro sa ja försiktigt. Vadå då? frågade han, Ja det var ju min säck till min fru sa Jordan. Jag hade ju lagt ner ringen. Då sa Zorro den ligger väll kvar men det gjorde den inte. Då sa Jordan vart är min ring snällt men kaksigt, Zorro svarade inte. Den kanske bara har ramlat ut sa Zorro efter ett tag. Tror du verkligen det. Frågade Jordan, Ja svarade Zorro. Jordan frågade vart är Steven då? Jag vet inte, då svarade Jordan hur ska vi kunna få pengar utan Steven? Ja jag vet inte, sa Zorro. Ut och leta efter honom då och ta den bästa och starkaste armén och ut och leta efter honom.

                                       SLUT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Av:Ludwig

Uppdraget

Uppdraget!

Spy satt hos sin far bredvid tronen. Raph sa till Spy att de hade gjort en plan. Han sa till Spy att de var tvungna att skicka iväg någon snabb, smart och krigsvillig alv till dvärgarnas rike. Spy undrade varför, då berättade Raph för Spy att för länge sedan hade alverna tagit ett svärd av dvärgarna. Dvärgarna blev jättearga för det var det viktigaste för dem. Jag har skickat min korp till dvärgarnas rike för att han ska ta reda på när de ska attackera. Han kom tillbaka idag och sa att dvärgarna skulle anfalla om nitton veckor. Det är därför vi måste skicka en alv för att döda många dvärgar i smyg. Sen när hen har dödat ganska många ska han blåsa i det här lilla hornet också visade Raph hornet för Spy. Och då kommer alla mina krigare och dödar resten. Sen tar vi över hela världen. Hahah!!

-Följ med mig nu unge pojk, så går vi och berättar för alla andra.

-Finns det någon frivillig? frågade Raph, när de satt i den stora salen. Det vart helt tyst i salen när de hade hört vad Raph pratade om. Raph sa att Ritch skulle utföra uppdraget. Två dagar senare…

- Jag följer med sa Spy. 

-Du får inte det för din pappa ,sa Ritch medan han packade ner mat och allt annat han skulle ta med sig. Han packade bl.a. ner två svärd.

-Jag bryr mig inte, jag ska med!

-Nu drar vi sa den 112årige alven Spy. Spy gillar krig och spännande äventyr. Han har långt ljust hår.

 När de var på väg ut ur porten skrek Raph

-STANNA ERA SKITUNGAR!!

-Spy hörde det och sa till Ritch:

-SPRING! De började springa. De tittade bakåt, då såg de två stycken soldater som red på hästar.

-Fortsätt spring skrek Spy! Vakterna började komma närmare. Ritch sa till Spy,

-kolla här! och så kastade Ritch ett svärd på ena vakten och sen det andra svärdet på den sista vakten. Då sa Ritch:

-nu har vi rustning och hästar. Också fortsatte resan mot dvärgarnas rike. De red och red i flera timmar.

Där ligger Jordendal som dvärgarnas rike heter.

-Vi lämnar hästarna här i skuggan med vatten och hö, så går vi sista biten. Pappa sa att det fanns en hemlig gång här någon stans, vi kanske kan ta den så slipper vakterna se oss. Sen när vi kommer in kan vi låtsas att vi är vakter så ordnar nog allt sig.

-Där är gången viskade Ritch när han såg grottan.

- Vart leder den här gången? frågade Spy.

-Jag vet inte, det ända jag vet är att det fanns en gång här.

-Vad väntar vi på? frågade Ritch. Då går vi!

-AJ!!! Spy skrek till!

-Vad hände? frågade Ritch.

-Jag klev på en pil tror jag.

-Kan du fortsätta?

-Det är klart att jag kan!

- Har du något som vi kan lysa med Ritch?- Jag tror jag har en ficklampa i väskan, jag tar fram den. -Titta en till väg! skrek Ritch. -Vilket håll ska vi gå åt? Vi delar på oss, sa Spy.- Jag går åt vänster Ritch.- Jag tar facklan på väggen så ser jag lite, men ge mig mitt svärd så jag kan försvara mig.

Han går djupt in i grottan och det blir mörkare och mörkar tills han…- AJ! Han blev stucken med ett svärd rätt genom ryggen, precis i samma ögonblick trodde han verkligen att han skulle dö! Ritch kommer rusande djupt in i grottan. -Vad händer! Skrek Ritch. Han såg någonting komma rakt emot honom i snabb hastighet, det är en pil. Ritch duckar och hinner precis akta sig för pilen innan den nuddade honom. Och han hamnar i en svärd fight med en vakt, han lyckas ducka för ett slag och slår ner sin motståndare! AJ! AJ! Skrek Spy. Lugn sa Ritch till Spy medans Ritch höll på att fixa ett botemedel av löv och ren hjärta. Här drick upp det här så blir det bättre ska du se. Det är inte så gott  början men det kommer bli bra sen. Ska vi övernatta här eller undrar Ritch. Ja det tycker jag för jag behöver nog vila några timmar. 3 houres later… Spy vaknade av att det var någonting som lät längre in i grottan. Spy ryste när han hörde det komma närmare. Spy väckte Ritch, Ritch vart arg för han var fortfarande trött. Sen vart Ritch rädd, han hörde också ljudet. Vad är det som låter? började Ritch tänka. Han trodde att det bara var en inbillning, så han sa åt Spy att lägga sig och sova igen.

Simon S.

Conocopia

-Spring!!!

 Bob han springer för sitt liv, han är jagad, men av vem? Han vågar inte titta bakåt för då vet han att den som jagar honom kommer få tag i honom. Där kan han gömma sig. Han gömmer sig och kollar ut. Det är onds… ans ledare. Det var h.h.han som dödade hela hans familj. Om han hittar grottan då kan han komma till Conocpia. Det är en annan värld. Om han lyckas förstöra masken innan ondskans ledare tar den så kommer ondskans ledare att dö. Men han måste vara försiktig, för att ondskans ledare vill döda Bob.

Det är något som lyser där borta, det måste vara portalen till Conocopia. Bob smyger sig fram. Å NEJ! Ondskans ledare är redan där. Nu blir det svårt att ta sig igenom. Han väntar för att trötta ut ondskans ledare, så han går därifrån.

 Han väntar och väntar i nästan två timmar när plötsligt ondskans ledare går där ifrån. Nu! tänker han. Han springer så fort han kan till portalen. Men ingenting händer. Vad nu tänker han.-HUR KUNDE JAG GLÖMMA, ROPAR HAN! Å nej han skulle inte ha skrikit så högt nu kommer ondskans ledare tillbaka. Hur kunde jag glömma, hur kunde jag glömma? tänker han flera gånger om. Portalen funkar ju bara på dagen. Han springer fort tillbaka. Nu måste han hitta ett ställe att övernatta på. Han letar och letar i flera timmar men tillslut så hittar ett ställe.  Han tänker att han måste somna fort.

 Timmarna gick men han somnade inte men tillslut blev det morgon. Han sov ungefär trettio minuter men nu hade han en stor dag framför sig. Han ska till Conocopia. Han gick fram till portalen och gick igenom och så vips så var han i Conocpia.

 Han letade upp en hög kulle så han kunde se lite mer av Conocpia. Han blev förvånad över allt som var där, det var ju tusentals människor ute. Det här blir svårt tänkte han. Han gick till en liten butik för att köpa lite grejor till sitt äventyr genom Conocopia på jakt efter masken. När han varit och köpt allt så började han sitt äventyr.

 Bob letade upp ett ställe att äta på för han började bli lite hungrig. Han käkade en av Conocopias mest populära hamburgare, den var faktiskt riktigt god. När han ätit upp allt så började han sitt äventyr.

Han började med att leta i Conocopias största skog för han tänkte att i alla böcker han läst så har det varit någon hemlig dörr som var gömd någonstans men han letade hela dagen. Nu började mörkret falla över Conocopia. Det är olika tider i Conocpia och hemma i Stockholm där han bor så nu var det dags att börja leta upp ett övernattningsställe. Han såg något lysa en bit bort, kan det vara ett hus? han gick fram till huset men det kändes som om huset bara kom längre och längre ifrån. Han gick i timmar men han kom inte fram till huset eller vad det var. Han gav upp, han tänkte att han kan fortsätta imorgon. Han letade upp en platt yta han hittade en bra plats rätt snabbt så han kunde somna fort.

 Sedan kom morgonen. Solen gick upp och lika gjorde Bob. Han fortsatte mot huset men huset var borta. Vad är det här tänkte han? Han gick ut ur skogen och det var en skylt utanför skogen där stod det…

Den lustiga skogen à

Då förstod han att det inte finns någon hemlig dörr i den skogen i alla fall. Han blev mycket besviken. Han fortsatte in till mitten av Conocpia och ut till Conocopias största åker. Där kanske det finns en hemlig dörr. Han gick till åkern. Han letade jättelänge när han plötsligt fick syn på något. Det såg ut som en dörr. Han sprang fram till dörren. Det var dörren. Han försökte öppna dörren men den var låst. -NEJ! Han måste ha en nyckel. Varför måste det hända just honom? tänkte han. Han orkade inte mer men han måste förstöra masken. Innan tiden rinner ut för han hade bara en månad på sig och det måste minst att ha gått en vecka. Han vet bara en sak om han gör det inom en månad så dör ondskans ledare. Dessutom så visste han faktiskt en sak till att masken var på en åker eftersom han hittade dörren där.

 Han gick till Conocopias nyckelaffär. Där alla gamla nycklar brukar komma. Han gick dit när han kom fram så frågade han efter en 156 år gammal nyckel och dem sa den här är 156 år vad vill du ha den till frågade killen i kassan. Ööö till en gammal dörr hemma hos mig jag tappade bort den förra veckan ljög Bob. Fast Bob skulle ha den till en gammal dörr på den stora åkern. Hade han sagt sanningen så hade han förmodligen inte fått nyckeln för att killen i kassan visste allt om den där masken men han har aldrig vetat vilken nyckel det var.

 Han sprang till åkern mot dörren när han var framme så satt han i nyckeln. Den passade precis han vred om den och… Dörren gled upp han kunde inte fatta att dörren gått upp. En stor grotta öppnar sig han ser ingenting för det är så mörkt. Han tar fram sin ficklampa. Men den funkar inte å nej! Tänker han. Hur ska jag klara det här nu? Han såg något som lös längre in det var en fackla. Det måste vara någon annan här. Han kände sig illa till mods. Han tar ner facklan från väggen och fortsätter in i grottan. Han ser en skugga längre in. Han vågar knappt andas för då kanske skuggan skulle höra honom. Han ställde sig bakom en vägg för att gömma sig. Han var rädd för tänk om det var ondskans ledare han rös av tanken.

Han smög sig längre fram för att föröka se vem det var. Det enda han såg var… Hjälp han kände hur det var något som greppade tag i honom han vågade knappt andas så rädd var han. Han kollade bakåt där stod ingen. Va tänkte han det var ingen. Han kollade runt och såg att det var en arm som kommit ut ur väggen. Det var bara en fälla tänkte han. Han måste vara mer försiktig tänkte han. Nu var skuggan borta den kanske har kommit längre in tänkte han så han gjorde det samma och fortsatte in i grottan.

Aio aio aio! Vad var det? tänkte han. Han fick ju nästan hjärtinfarkt. Aio aio aio! Hörde han igen han blev lika rädd denna gång också. Ju fler gånger ljudet kom desto mer rädd blev han. Nu var han tillräcklig rädd för att bli rädd för världen gulligaste gosedjur. Aio aio aio. SHIT!!! Skrek han där fick han nästan hjärtklappning. Den här grottan skrämmer honom bara mera och mera. Nu är det bara att hämta den masken och springa ut härifrån. Så är det bara att glömma det här äventyret.

Han såg något glimma längre bort. Kunde det vara masken ånej där stod ondskans ledare. Nu blev det bara slutstriden han springer fram till masken och försöker ta den men ondskans ledare tar den före. Ondskans ledare tar fram en kniv och är precis beredd att hugga när någonting tar han arm det är en sån arm som tog tag i Bob. Mer tur en så här kan man inte ha tänker han. Han lyckas ta masken och sprang iväg med den. Han lyckas komma ut från grottan med masken men han vet att Ondskans ledare är tätt inpå så han fortsätter springa allt vad han kan.

Han lyckas komma ut med masken men han fortsätter springa så fort han kan. Han kollar bakåt men ser inte skymten av ondskans ledare. Han börjar gå men han inte ta det allt för lugnt för han hade bara en månad på sig och nu var det bara 48 timmar kvar. Han måste förstöra masken i vanliga världen annars kommer aldrig ondskans ledare dö. Han ökar farten eftersom det inte var lång tid kvar. Han känner sig förföljd han vet inte varför han känner sig förföljd men han bara känner sig förföljd. Han försöker se portalen genom alla tusentals människor. Han känner sig trött eftersom knappt sovit men det bryr han sig inte om nu för nu är han riktigt nära. Där är det något som glimmar kan det vara portalen… Han försöker se om det är portalen eller inte han springer mot portalen och det är portalen. Jaa tänker han! Han går in i portalen och vips så är han tillbaka i Stockholm.

 Det är kväll han går tillbaka till hans hus för att förstöra masken. Men den måste ju brännas för att den ska gå sönder han. Han tänder en brasa för att elda upp masken… men så helt plötsligt slås dörren upp. AAAA! Skriker han till av rädsla. Bob Bob är det du. Farfar tänker Bob. Han skriker av glädje det var hans farfar. -Ha..har du lyckads få masken, sa hans farfar. Farfar skriker -bränn upp den! Bob kastar in den i brasan smack hörs det. Han hörde nåt där ute han springer och kollar vad det var han ser att ondskans ledare hade dött ja han har lyckads. Hans farfar var den enda som överlevde smällen när Bobs familj dog. Men nu var han glad över att han klarat uppdraget att döda ondskans ledare.

Senare den kvällen så knackar det på dörren Bob går och öppnar. Där står… Mam mamma va tänker han pap pappa det här måste vara en dröm men det var det inte. Bob säger Bobs mamma när du förstörde masken så kom alla ondskans ledare dödat tillbaka. Sedan levde hela Bobs familj lyckliga i oändlighet. Vänta lite i ungefär 50 år.

SLUT!!!

Av Albin

Robert

Kap.1

Jag såg den framför mig. Den var så stor och tjock att jag trodde att det var en jätte. Men när den kom närmare såg det inte längre ut som en jätte utan nästan som pappa, och självklart hade jag rätt. Det var min pappa. Han gick i den mörka skogen alldeles ensam. Jag var där och tältade med mina kompisar. Klockan var 22:47 och pappa var ute så det måste vara något skumt med det här. Jag satt och funderade på varför han var i skogen nu, och han såg lite konstig ut när jag tängte efter. Bara inte han… nej det kan inte vara så… eller? Nej nu måste jag sova. Jag var nära att somna när jag plötsligt hörde ett ljud precis utanför tältet, men jag borde ha inbillat mig.

Jag hade antagligen somnat för jag vaknade av att mina kompisar pratade om att det skulle komma jättar och ta över världen en dag eller att världen skulle gå under men jag sa åt dom att sluta, för jag tyckte inte om när man prata om sådant i skogen, där alla jättar faktiskt bor. Jag berättade så klart om allt som hände igår kväll. De blev fundersamma över om jag hade talat sanning eller ljög. Jag tror att de trodde att jag ljög men de sa att dem trodde att jag talade sanning.

-      Du Robert, kommer du ihåg när vi gick på dagis och du ville leka att det kom en enhörning? sa Mia.

-      Va, nej det har jag väl aldrig sagt, svarade jag.

-      Jo det har du visst, sa Mia, men då börja Linus att skratta.

-      Hahahahahaha, gillar du enhörningar, skrattade Linus?!

Men det svarade inte jag på. Jag skulle just gå där ifrån när jag hörde stora kliv utanför tältet.

-      Hörde ni det där? sa jag till Mia och Linus.

-      Ja, sa de i kör, undra vad det var, sa Mia.

-      Ja, sa Linus vad var det?

-      Tänk om det var…

Kap.2

Vi hade precis gått hem och jag skulle be mamma om lite varm choklad.

-      Mamma kan jag få en kopp varm choklad? sa jag.

-      Okej då, men bara om jag får höra allt spännande som hände igår, svarade mamma.

-      Hm… okej då jag berättar, svarade jag.

-      Bra då går jag och fixar en kopp till dig då, sa mamma.

Eftersom mamma och pappa var skilda så kunde jag berätta om pappa för hon gillar ändå inte att prata med honom, så det kommer aldrig hända att hon ringer till honom.

Mamma hade kommit till vardagsrummet utan att jag märkte det.

-      Ska jag berätta nu? sa jag till mamma.

-      Ja, börja från början, sa mamma.

Jag berättade hela historien eller vad man ska säga mär jag hörde ett ljud.

-      Mamma vad var det? frågade jag.

-      Jag vet inte, svarade mamma med darrande röst.

-      Är det en jätte mamma? frågade jag. Jag var faktiskt lite rädd.

-      Det kan det vara, sa mamma.

Det var det också, vi såg foten utanför fönstret. Det såg ut som att den skulle böja sig ner…

Aaaaaaaaa! Vi skrek så jag trodde jag skulle tappa rösten men det gjorde jag inte, som tur var. Jätten böjde sig ner precis som jag trodde. Om inte vi skulle gömma oss skulle vi nog inte överleva längre, eller ja inte i detta hus i alla fall.

Kap.3

Jag trodde att det var en dröm men jag hade fel. Jag skulle gå till mamma men hon var… ja hon hade somnat in. Jag grät hela dagen och kunde knappt somna på natten. Det var på riktigt. Mamma var borta… borta för evigt och ännu mer.

Vad skulle jag göra, skulle jag ringa pappa eller kanske Linus och Mia? Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Efter en stund bestämde jag mig för att ringa pappa och sms:a Linus och Mia.

-      Pappa, sa jag i telefon.

-      Robert är det verkligen du? svara pappa kvickt.

-      Ja, vem skulle det annars vara, sa jag.

-      Vad ville du då? svarade pappa.

-      Jo det är så att… det kom jättar till vårt hus, sa jag.

-      Och…, sa pappa.

-      Mamma… hon jag menar… hon är… död, sa jag och grät samtidigt.

-      Va, det var det enda som kom ur honom.

-      Mm, sa jag med gråt i rösten.

-      Ta det lugnt, sa han… jag kommer, vänta i tio minuter bara.

-      Skynda! Jag skrek åt honom så ledsen var jag.

-      Ska försöka så gott jag kan, svara pappa.

Pappa kom faktiskt bara på sju minuter. Nu knacka någon på dörren till huset. Jag sprang det fortaste jag kunde till dörren från mitt rum. För att öppna dörren så pappa kunde komma in för han har ingen nyckel till vår dörr. Jag öppnade dörren och skulle precis slänga mig i pappas famn när jag såg att det inte var pappa utan… den dumma gubben i huset bredvid. Jag stängde kvickt dörren. Vad ville han? Jag satte mig i soffan för att tänka lite. Hm?

Kap.4

Pappa kom inte så mycket senare än vad grann-gubben hade kommit. Jag började självklart att gråta när jag såg pappa och tänkte på mamma. Han hade tårar i ögonen och jag också. Tur att jag fortfarande har kontakt med honom. För om jag inte hade det så skulle jag inte ha någon att prata med. Pappa strök mitt korta svarta hår. Vi satte oss i soffan för att prata och lugna ner oss lite.

-      Pappa, sa jag men jag grät fortfarande mycket, du får aldrig dö.

-      Nej då gubben det är klart, svarade pappa.

-      Bra, sa jag.

Efter en stund knackade det på dörren igen. Pappa tänkte precis gå och öppna men jag stoppade honom i sista sekund.

-      Vänta, sa jag, det bor en dum gubbe här som inte gillar barn.

-      Va, sa pappa.

-      Ja han kom innan dig och jag trodde det var du så jag stängde dörren så fort jag kunde.

-      Haha ja det tror jag inte på, han är säkert hur snäll som helst bara vi är snälla tillbaka, svarade pappa.      Jag blev förvånad över att han sa så.

-      Men… han är inte snäll pappa, sa jag, han dödade min andra grannes hund en gång.

-      Men det var ju länge sen eller, svarade pappa då.

-      Ja men… sa jag, jag kunde inte få ur mig något annat.

Pappa hade rätt. Det var ju länge sen, men det kändes inte rätt. Jag menar tänk om han fortfarande dödade djur eller till och med människor. Pappa öppnade i alla fall, jag menar jag sa ju åt honom att inte öppna dörren. Jag hörde inte allt de sa men jag tyckte att jag hörde något med ”det skulle ju vara kul”. Jag fattade inte hur pappa kunde gå på det, han ljög säkert eller så pratade han sanning, men det tror jag inte. Hur som helst jag måste gå och sova. God natt!

Kap.5

Jag ville egentligen inte att det skulle hända med det gjorde det, hade jag verkligen rätt. Nu skulle det hända…

Neej, skrek jag så högt att pappa hörde.

-      Vad är det gubben, det var pappa som hade kommit in i mitt rum.

-      Pappa, sa jag, lever du?

-      Äm ja det har jag gjort i 45år nu, sa pappa.

Jag börja gråta jag visste inte om att jag hade drömt. Men som tur var så var det en dröm. Jag var tvungen att lugna ner mig. Jag gick till köket och gjorde en macka med ost på och varm choklad. Jag satte mig vid bordet och åt upp min macka och drack upp min varma choklad. Det var gott.

 Idag ska jag vara men Mia och Linus vi ska vara hemma hos Mia, det kommer att bli roligt. Jag vill gå ute i skogen, men jag är rädd att det ska komma jättar. För mamma hon blev väl… eller det kanske inte var några jättar tänk om det var grann-gubben eller rävvargarna. Det är rävar som har ett varg huvud och varg ben, resten är räv. De är ett av de farligaste djuret som vi har här i villastaden. Eftersom att vi bor så nära skogen, så är det ju faktiskt inte så konstigt. Jag hade blivit rädd om det hade kommit en sådan till vårt hus, speciellt när inte mamma är här… och kommer aldrig vara det igen… nej nu måste jag ta och tagga ner mig lite. Jag kanske borde säga till pappa hur jag känner, eller nej jag gör inte det, han skulle nog ändå inte bry sig. Jag hörde pappa prata med någon, men med vem det vet jag inte. Pappa frågade om han/hon ville komma över hit imorgon kväll, jag undrar vem det är.

De pratade länge men efter ett tag såg jag vem det var, eftersom att hon gick utanför mitt fönster. Det var ingen mindre än… Tanya hon som var vår granne innan Grann-Gubben, hon var inte så snäll jag menar, hon pratade inte med mamma när hon fanns, vilket hon inte gör nu.

Steve och Dvärgvärlden!!

 Han vaknade tidigt på morgonen för att det var något som slog emot fönstret. Han gick ut och då såg han en portal. Då blev Steve lite rädd men han blev glad sen för att han visste att han skulle få utforska världen. Steve gick mot portalen och han gick in i den.

Steve kom till ett ställe som han aldrig hade varit. Han såg en liten kille som var en dvärg och han hade en dvärgyxa i handen. Steve blev rädd för att dvärgen kom emot honom med yxan. Dvärgen som hette Aragon gick mot Steve och  ropade till de andra dvärgarna att det var en främling som hade kommit. Steve var lite rädd och han visste inte var han hade kommit.

 När pappan till Aragon kom blev Steve lite räddare för att Aragons pappa Chang såg arg ut. Steve tyckte att Chang var läskig. Chang gick till Steve och sa att han kunde få sova i deras hydda några  nätter.

 När Steve skulle sova så var han tvungen att gå på toa så han gick längre in i skogen. På vägen tillbaka såg Steve en skugga med en kniv i handen. När han kollade bakom ett träd såg han en dvärg med en stor kniv och ett vildsvin på axlarna. Steve trodde att det var en dvärg som skulle döda honom. Men när Steve skulle springa iväg så sa dvärgen till Steve att det bara var Aragons pappa Chang som var ute på jakt. Chang jagade vildsvin och han hade dödat ett och det var det som satt på Changs axlar. Chang och Steve gick tillbaka till deras hydda. När dom kom dit så somnade Steve nästan direkt.

 Det var Aragon som väckte Steve tidigt på morgonen och sa att Steve skulle följa med ut på vildsvinsjakt. Steve sa till Aragon att han inte ville följa med men när Chang sa till honom så följde han med. För Steve ville inte att Chang skulle bli sur på honom och om Chang blev sur på honom så kanske han inte skulle få bo i deras hydda.

 Sen när de kom fram till platsen där de skulle jaga vildsvin så fick Steve ett vapen och det var ett spjut. Aragon såg ett vildsvin och han klarade att döda det. Steve spydde för att han tyckte att det var så äckligt för att man såg några organ. Steve såg en lunga, två njurar och tre hjärtan. Steve frågade Aragon varför den hade tre hjärtan och sa att i hans värld hade ett vildsvin bara ett hjärta. Aragon sa att ett vildsvin var tvungen att ha tre hjärtan för att det skulle kunna leva. Om det hade ett eller två hjärtan så skulle inte allt blod komma ut i kroppen.

 Sen gick de hem och grillade vildsvinet. Steve tyckte att det var ganska gott med grillat vildsvin. Steve fick hjärtat och en lunga som han skulle äta upp. ’

Aragon gick in i skogen och då kom en man klädd i svart. Mannen i svart tog Aragon och satte på Aragon en svart bindel för ögonen så att han inte skulle se vart de gick. När de kom fram så tog mannen i svart av bindeln från Aragons ögon så att han kunde se. Mannen i svart var ledare för en grupp som kidnappade dvärgar och han försökte alltid att få dvärgarna de fångade till hans slavar så att han ska kunna göra en dvärgarmé. Aragon fick sitta i en liten cell och det kom fram en varelse som var lite större än Aragons pappa. Varelsen var stor och stark så Aragon blev rädd. Varelsen tittade på Aragon med sina svarta ögon. När varelsen gick försökte Aragon öppna cellen men det gick inte för att det var ett så stort lås. Sen så skrek han ett dvärgrop och hoppades att någon skulle höra det. Men Aragon tänkte att ingen kunde höra honom när han var inne i en stenlada och när han satt i en cell med ett fönster som var ganska litet.  Steve hade hört ett rop fast han förstod inte vad det betydde. När Steve hade kommit tillbaka till byn så berättade han för Chang hur ropet hade låtit. Då visste Chang att det var Aragon som var i fara.

 Chang försökte hitta dit men han gick vilse i skogen så att han inte visste var han var. Men när han hade gått en bit så mötte han Steve. Han letade efter några bär han skulle kunna äta för att han var jättehungrig. Sen berättade Chang att han letade efter stället där Aragon var. Steve och Chang trodde att de hade hittat de stället där Aragon var när de såg ett hus men när de kom fram så såg de att det bara var ett vanligt hus. Chang och Steve fick komma in och när de hade kommit in så fick de bärpaj. Det var jordgubbar och blåbär i pajen. När de kom ut från huset så såg de en man som var klädd i svart. Mannen berättade om de ville ha tillbaks Aragon var de tvungna att ge mannen en annan dvärg. Men det ville Chang inte göra. Så Steve och Chang gick tillbaka till byn och samlade dvärgar för att de skulle få ut Aragon utan att ge mannen en annan dvärg. När de hade fått ihop en dvärgarmé så gick de till en affär och köpte vapen, sköldar och hjälmar till alla som var med i dvärgarmén. Steve fick ett stort svärd, en silvrig sköld, en liten pistol och en gråsilvrig hjälm. Steve tyckte att hjälmen var lite för stor för hans lilla huvud. Steve tänkte att det här skulle de aldrig klara när de skulle möta mannen i svarts arme. När de skulle börja gå så fick en dvärg som gick näst längst bak en pil i huvudet så att han dog. Det rann ut blod på hela vägen. Alla tittade upp i luften och där såg de en smygskytt som satt högst uppe i ett träd. På ryggen hade han ett märke med en svart man på. Då förstod Chang och alla de andra att den tillhörde mannen i svart. Chang siktade mot den som satt i trädet och Chang träffade den i benet så när den skulle springa tillbaka och varna mannen i svart så gick det väldigt sakta. Chang sa åt Steve att han skulle försöka skjuta varelsen som var på väg till mannen i svart. Steve försökte skjuta varelsen och träffade varelsen i höger lunga så att den dog. Chang frågade om Steve hade använt en pistol förut. Då sa Steve att det där var hans första skott med en riktig pistol. Chang sa att det var ett bra skott för att ha varit de första skottet med en riktig pistol någonsin.

 Sen höll dvärgarna och Steve utkik i träden utifall att det skulle sitta någon annan i träden och försöka skjuta dvärgarna. På vägen så fick Chang skjuta ner åtta stycken från träden som jobbade för mannen i svart.

 När de kom fram delade Chang in dvärgarna i olika grupper som skulle gå från olika håll och attackera mannen i svarts högkvarter. Steve fick gå med Chang och de bästa dvärgarna för att han inte skulle göra sig illa. med. När de försökte ta sig in med hjälp av nerhuggna träd så fick dvärgarna hål i dörren så att de kunde komma in. Men när de klivit innanför dörren stod mannen i svarts arme där och då började kriget.

 Det var många dvärgar som dog direkt i början för att de inte var beredda på att mannen i svarts arme skulle gå till attack. Men när dvärgarna började kriga så sprang Steve iväg och hämtade några dvärgar som hade pilbåge så att de kunde skjuta mannen i svarts arme från långt håll. Mannen i svart hade också några med pilbåge så de sköt några dvärgar som stod på andra sidan med pilbåge. Steve fick en pil i foten så att den fastnade i foten. Sen kom Chang och han drog ut pilen ur Steves fot. När Chang drog ut pilen så skrek Steve och han började att grina för att det gjorde så ont.

 Mannen i svart hade sprungit iväg till sitt labb för att försöka skapa nya varelser. Mannen i svart gjorde fel när han skulle göra nya varelser så att det blev två väldigt stora monster istället. Monstren hade långa ben och armar. Monstren hade också stora huvuden och en fet mage. Fast att mannen i svart hade gjort fel så blev han glad för att det hade blivit stora monster.

 Mannen i svart satte in något i hjärnan på monstren så att de skulle göra det mannen i svart sa. När han hade satt in det i hjärnan så sa han åt monstren att de skulle utrota all dvärgar. När dvärgarna fick se monstren så blev de lite chockade av att monstren var så stora som de var. Monstren var typ lika stora som fyra fullvuxna dvärgar.

 Chang hade äntligen hittat cellen där Aragon satt. Chang slog på låset så hårt han kunde men han kunde inte ha sönder det. Men till slut så gick låset till cellen sönder och Aragon hoppade ut och kramade Chang.

 Sen sprang Chang och Aragon tillbaka till striden mot mannen i svart och hans arme. När de kom till striden så såg Aragon och Chang de stora monstren. Chang sa åt alla dvärgar med pilbåge att skjuta mot de stora monstren. När nästan alla var döda så var det Aragon, Steve, Chang och några dvärgar som levde och båda monstren i mannen i svarts arme levde fortfarande.

 Alla som var kvar sprang mot monstren och försökte döda de. Dvärgarna lyckades döda båda monstren men Chang hade svimmat och mannen i svart hade tagit ett svärd och tryckt ner svärdet i Changs hjärta. När Aragon såg att mannen i svart hade dödat hans pappa så blev han väldigt arg. Aragon sprang mot mannen i svart och Aragon tog sin dvärgkniv och högg halsen av mannen i svart.

 Sen gick alla hem till byn. När de kom hem till byn så frågade Aragons mamma var Chang var. Aragon sa att Chang hade blivit dödad. Sen sa Aragon att han var tvungen att säga en sak till Steve. Aragon sa till Steve att portalen till Steves värld hade gott sönder så att Steve kunde inte komma hem. Steve blev ledsen men han blev glad när Aragons mamma sa till Steve att han kunde få bo i deras hus och att han kunde sova i Changs säng.

Tim SjöbergJ!!